Antalet nötkreatur i Sverige har halverats under det senaste århundradet. För att hitta lika få nöt som idag får man gå tillbaka till 1700-talet. Färre nötkreatur innebär lägre metanproduktion. Men metanet har inte minskat lika mycket som antalet djur. Genom bättre avel och utfodring är djuren större och producerar mer och varje individ ger större utsläpp av metan.
– Att minska på antalet idisslare i Sverige är inte en åtgärd som skulle ge en märkbar effekt på klimatet, och många nyttor skulle gå förlorade, konstaterar Rebecca Danielsson, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet och författare till rapporten ”Nötkreaturens metanproduktion i Sverige – en jämförelse mellan 1937 och 2019. ”
Effektivare produktion
Metanutsläppen utslaget per mängd producerat protein, både mjölk och nötkött, är lägre idag än på 1930-talet på grund av en mer effektiv produktion. Men det är stora skillnader i metanproduktion per kilo produkt till följd av utvecklingen från integrerad mjölk- och nötköttsproduktion, nästan helt baserad på grovfoder, till en specialiserad och insatsberoende mjölkproduktion och separat dikoproduktion.
– Men även om det blir mer metan per producerat protein i dikoproduktionen, måste man också väga in deras betydelse för den biologiska mångfalden. För att produktionen i sin helhet ska bli hållbar behöver branschen ta tag i hållbarhetsutmaningar kopplat till fossila utsläpp, växtnäringsläckage, och lustgasutsläpp.
Den totala nötköttsproduktionen har ökat med 28 procent från 1937. Det beror på att späd- och gödkalvar som tidigare slaktades tidigt numera föds upp till ungnöt. 81 procent av det totala antalet slaktade nöt 1937 utgjordes av kalvar. Samtidigt har mjölkproduktionen halverats från 1937 till 2019.
Läs mer om miljö och klimat:
Läs hela rapporten här: SLU publication database (SLUpub)
Mer om klimat på Nötkötts webb:
