Kategori: Ledare

I januari är det alltid fullt på gymmet. Det är alla nyårslöften som ska uppfyllas. Men redan en bit in i februari brukar manfallet vara tydligt. Många har gått ut för hårt och de uppsatta målen har redan getts upp.

Det gamla uttrycket ”Ryssen kommer” har aktualiserats med Ukrainakriget. Det har fått Sverige att gå med i Nato och rusta försvaret. Att inse behovet av att öka självförsörjningsgraden av mat och uppmana hushållen att preppa för att bli mer robusta.

En gammal rådgivare hade parollen ”kvigor som är på bete när älgjakten börjar är lovligt byte”. Tillspetsat för att lyfta vikten av att inte ha kvar kvigor ute på dåligt bete. Uttrycket satte sig. Men ny erfarenhet, bland annat efter torkåret 2018, visar att höstbete fungerar, om det är bra bete. Det finns till och med innovativa lantbrukare som tänjer gränserna med vinterbete. Och en gräsrotsrörelse har vuxit fram kring regenerativt bete som ser på rator med nya ögon.

En och annan höjer kanske på ögonbrynen och undrar varför vi skriver om forskning om labbkött. Nej, jag ser inte en framtid där stall görs om för att inrymma mogningstankar i stället för nötkreatur. Men det kan vara bra med spaning på det som beskrivs som potentiella konkurrenter.

Förr tyckte jag att det var tråkigt att forskare var så försiktiga i intervjuer. Ett nytt fenomen är att de uttalar sig bergsäkert, även i frågor utanför sina egna områden. Gränsen suddas ut mellan åsikter och fakta. Experterna i arbetet med Nya nordiska näringsrekommendationer, NNR, har pekat ut köttkonsumtionen som klimatbov. Det är ett trovärdighetsproblem att forskare med klara åsikter mot animalieproduktionen fått ta fram underlaget.

Precis som ni jobbar med nyckeltal i er produktion, kring avvanda kalvar och tillväxt, har vi som tidningsmakare våra nyckeltal. I våras var det åter dags för en läsvärdesundersökning. Analysföretaget Skop frågade 400 läsare vad ni tycker om tidningen. Stort tack till alla som deltog! Det är alltid olidligt spännande att vänta på resultatet.