Att delta på Köttriksdagen gav även i år en energiboost. Många kämpar för att hantera kostnadsläget, men viker de här dagarna för att utbyta erfarenheter och få peppning av kollegor. Med temat generationsväxling blir det tydligt att det är en balansgång mellan att både prata gott om branschen, för att inte avskräcka unga från att satsa, och lyfta lönsamhetsproblemen.
Det dukades upp en rad frågor under dagarna i Örebro, både under föredragen och i pauserna. För beslutsfattare finns det ett helt smörgåsbord att ta tag i, vilket den nya landsbygdsministern Peter Kullgren fick sig serverat när han deltog under middagen. En del frågor är välmarinerade. Rovdjur och klövvilt, veterinärbrist och administrativ börda har stötts och blötts ett antal gånger.
Andra är nya. Som att det inte blir något vallstöd. Och av skälet att det är för krångligt att administrera. Som att det plötsligt är ett hinder, när alla förenklingsresor kring lantbrukets byråkratiska börda inte lett någonstans.
Det mesta överskuggas av kostnadsökningarna som skapar oro för om man ska våga sätta in kalvar och för den som går i byggtankar. Veckan efter köttriksdagen kom en rapport från Ludvig och co om att lönsamheten i nötköttsproduktionen förväntas försvagas något under året, till skillnad från mjölk och växtodling. Stigande räntor kan slå hårt mot just unga lantbrukare. Det är beklagligt när vi på grund av världsläget borde lägga mer energi på att öka vår självförsörjningsgrad. Det står högt upp på min önskelista.