Den framkorsade rasen brangus har landat på en fördelning med tre åttondelar brahman och fem åttondelar angus. Ursprungsraserna brahman och angus har rötterna i Indien respektive Skottland.

Pionjärerna, både ranchägare i USA och Kanada samt en försöksstation i USA, började korsa raserna redan på 1930-talet. Men ett liknande arbete startades också i Australien på 1950-talet vilket resulterat i australisk brangus. Brangus är numera spridd även i Centralamerika, Argentina, Brasilien, Mexiko, Sydafrika och Zimbabwe.

Det bästa från två raser

Det är en ras som avlats fram för att passa i tropiska och subtropiska områden. Men djuren kan få tillräckligt med vinterpäls för att också fungera i ett kallare klimat.

Tanken har varit att ta det bästa från respektive ras. Från brahman har man varit ute efter härdighet i varmt klimat, sjukdomsresistens och bra modersegenskaper och från angus tillväxt, slaktkroppskvalitet, fruktsamhet och mjölkavkastning. Sjukdomar som rasen sägs vara härdig mot är fästingburna sjukdomar, pink eye och trumsjuka.

Djuren är svarta eller röda med pigmenterad hud, har fin päls och är pollade. Den pigmenterade huden skyddar juver och spenar från att bli solbrända. Tjurarna har likt brahman en mindre puckel i nacken. Lynnet är bra, vilket var ett av de urvalskriterier pionjärerna hade när rasen korsades fram. Brangus fungerar bra som betesdjur och djuren anses vara hållbara.

Läs mer om andra raser som vi skrivit om:

Salers – en härdig gammal dragare

Pustertaler: Hyllad wienerko numera raritet

Watusi – kungen av horn

Köttras med ”skönhetsfläckar”