Rasen spreds utanför Pustertal-dalen när järnvägen kom till området på 1860-talet. Då transporterades djur norr om alperna, särskilt till Wien där den också blev känd som wienerko. De var uppskattade för sin mjölk och kalvköttet passade till wienerschnitzel.
När pustertalerkor kunde säljas till höga priser utarmades rasen i ursprungsområdet och fick inslag av djur av lägre kvalitet från andra områden. Under andra världskriget förbjöds rasen i Italien till förmån för mer produktiva raser. Den räddades då av lantbrukare som gömde undan djur uppe i bergsbyarna.
Pustertaler har slagits ihop med barà-rasen
Djuren ger ett robust intryck och är vita med kastanjebruna till ljusbruna eller svarta fält omgivna av små färgfläckar på sidorna. Svans och mage är alltid vita. Efter ett par hundra år på beten i alpregionen har rasen utvecklats till att vara både härdig och bra grovfoderomvandlare. Djuren har lugnt lynne samt bra klövar och ben.
Ett försök att återuppliva rasen gjordes på 1950- och 60-talet. Från att ha ansetts vara den ”bästa rasen i kungariket” är den idag utrotningshotad. I början av 2000-talet fanns färre än 100 kor registrerade. Rasen finns förutom i Österrike, Italien och Tyskland även i Sydafrika. Ursprungligen var det en kombinerad mjölk- och köttras, men hålls numera mest som dikor. Efter genetiska tester betraktas sedan 20 år pustertaler och barà-rasen från Turin som en ras. Därmed ökade antalet kor till drygt 3 000 och läget för rasen har stabiliserats.
Fakta Pustertaler:
- Kor: 500–650 kilo, 130 centimeter i mankhöjd.
- Tjurar: 800–900 kilo, 140 centimeter i mankhöjd.
- Kännetecken: Brun- eller svartsidiga. Mörkt tecknad mule, öron och runt ögon. Korta framåtriktade horn.
Mer om andra raser:
