Brist på bönder hinder för mer naturbete

Att naturbetesmarkerna bidrar till biologisk mångfald och öppna landskap gör att allt fler fått upp ögonen för vikten att hävda dessa. Bristen på bönder är det största hotet mot att öka arealen.

Text, Foto Ann Christin Olsson

Att naturbetesmarkerna bidrar till biologisk mångfald och öppna landskap gör att allt fler fått upp ögonen för vikten att hävda dessa. Bristen på bönder är det största hotet mot att öka arealen.

Den biologiska mångfald som naturbetesmarkerna ger är ett starkt argument för nötkött. Minskningen av biologiska mångfald är en av vår tids stora miljöfrågor. 

För att ta hand om betesmarker nämns ofta bristen på mular som det största hotet. Men även om det totala antalet kor minskat, skulle det gå att beta en större areal med fler stutar. Sen finns det också hästar och får så Karl-Ivar Kumm vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, menar att det inte är brist på mular som är det största hindret.

– Det är bristen på bönder med betesdjur som är det största hindret för att öka den betade arealen.

För den som vill satsa på betesentreprenad blir det ofta många och tidskrävande kontakter med flera markägare. Det bidrar till att stutar och betesbaserad produktion kan bli mer komplext än uppfödning av ungtjurar på stall.

– Antingen gillar man att själv ha kontakterna, eller så får samhället ta på sig det och erbjuda mer sammanhållna betesmarker till betesentreprenörer, anser Karl-Ivar Kumm.

Han tror att lantbrukare som specialiserar sig på att vara betesentreprenörer skulle kunna rädda en hel del naturbetesmarker. En annan fördel med att få ihop större arealer med sammanhängande betesmark är att kostnaden för stängsel och dricksvatten till djuren per hektar betesmark minskar.