– Målet att hitta ett sätt att bedriva skogsbete utan konflikt med rovdjur och skogsbruk, säger Barbara Zimmermann, professor på Høgskolen i Innlandet i Norge.
Försöken hittills har visat att djuren har haft lätt för att lära sig det virtuella stängslet där de först får en ljudsignal som stegras, följt av en svag elstöt om de inte går tillbaka in i fållan.
– Det tar en dag och djuren får en stöt en gång sedan har de lärt sig och kommer också ihåg det till nästa år.
Hon ser inga problem med djurvälfärden, även om enstaka djur kan ha svårare att lära sig. Fördelen jämfört med vanliga elstängsel är att det är mycket svagare ström.
Barbara Zimmermann ser flera fördelar med virtuella stängsel. Norge har en lång tradition av utmarksbete och de virtuella stängslen underlättar att hävda dessa marker, där många arter minskat kraftigt de sista tio åren genom minskad betesdrift.
– Det går att stänga ute betesdjuren från ett område som behöver skyddas eller styra djuren till ett område som behöver betas hårdare.
Precisionen på GPS-tekniken är några meter, men är det väldigt brant eller skogig terräng blir det inte lika exakt. Vid vägar i sådana områden behövs 5–10 meters säkerhetsavstånd. Tekniken har utvecklats och solceller på båda sidor om batteriboxen i halsbandet gör att den inte laddas ur under betessäsongen.
I ett fyraårigt projekt som avslutas nästa år undersöks hur rörelsedata från halsbanden kan användas för att förstå djurens beteende. Testresultatet har hittills varit lovande med 99 procent säkerhet för 20 olika beteenden. Förutom i en traditionell forskningsrapport redovisas de första resultaten också populärvetenskapligt som en seriestrip, se Nötkötts webb.
I år ska forskarna fortsätta titta på sociala interaktioner, flockdynamik och hur betesdjuren reagerar vid rovdjurskontakt. Betesdjuren får biosensorer som sitter i huden och mäter hjärtfrekvens och kroppstemperatur.
– När dessa två källorna vägs ihop ger det en god indikation på om ett djur är stressat, säger Barbara Zimmermann.
Sedan jämförs detta med rörelsedata från halsbanden för att se om vissa rörelsemönster kan kopplas till stress. Då skulle till exempel ett larm kunna gå till djurägarens mobil.
En varg och en björn som finns i ett område har också försetts med GPS för att se hur deras rörelser i området påverkar betesdjuren. De kommer även använda en vagn med en uppstoppad björn och varg för att se hur djuren reagerar.
– Vi vill se hur det fungerar att ha nötkreatur på utmarksbete även i områden som egentligen är prioriterade för rovdjur.