På medeltiden strövade vita förvildade nötkreatur fritt på de engelska storgodsen. De kallades White park cattle och mycket talar för att de härstammade från boskap som vikingarna hade tagit med sig från Norden.
Med tiden domesticerades de och djuren mjölkades eller föddes upp till slakt. Under andra världskriget var rasen nära att dö ut, men räddades tack vare att djur hade exporterats till USA, Kanada och Australien. Därifrån kunde genetiskt material återföras till Storbritannien. I modern tid har rasen förädlats under namnet british white. De ursprungliga white park cattle är i dag sällsynta.
Rasen hålls ofta ute året runt och bete är den huvudsakliga och ibland enda födan. Korna är långlivade och har lätt för att kalva. En genetisk kartläggning visar att rasen finns inblandad i exempelvis texas shorthorn och de skotska raserna highland cattle och galloway.
En unik variant av rasen är chillingham wild cattle som lever isolerad i en park i Northumberland i norra England på gränsen mot Skottland, en flock med ett 90-tal djur.
Djuren lever utan mänsklig kontakt och är helt förvildade. De rör sig fritt på cirka 300 hektar. Korna kalvar året runt och oftast är det den största och mest dominanta tjuren som betäcker.
Trots den höga graden av homozygoti mellan djuren finns inga tecken på sämre fruktsamhet eller överlevnad. Den enda synliga effekten på inavel är att djuren har blivit mindre med tiden.
White park cattle
- Brittisk sällsynt ras.
- Anor från medeltiden.
- Vita djur med svarta eller röda fläckar.
- Spetsiga svagt böjda horn.
- Vikt tjur ca 800–1 000 kilo, ko 500–700 kilo.