Kalvar i mjölkbesättningar kan drabbas av lunginflammationer, men störst problem ses i besättningar som köper in kalvar för uppfödning till slakt från flera olika gårdar då man ofta får in flera olika smittor under en för kalvarna känslig tid. En initial virusinfektion kan hos vissa kalvar följas av en bakteriell lunginflammation som kan ge långvariga förändringar på lungorna och nedsatt tillväxt, vilket påverkar både djurvälfärd och lönsamhet.
Lunginflammation behandlas i första hand med penicillin, ibland kombinerat med febernedsättande medel. För bra effekt behöver behandlingen sättas in så tidigt som möjligt, men för att undvika antibiotikaresistens vill man inte behandla kalvar som enbart har en virusinfektion med antibiotika.
Kräver utbildning
Symtom avgör oftast vilka kalvar som ska behandlas, men bedömningen kan vara en utmaning. Nyligen har veterinärer börjat använda ultraljudsundersökning av lungorna, vilket kan visa tecken på lunginflammation dagar till veckor innan tydliga symtom ses. Detta kräver dock utrustning och utbildning hos bedömaren.
I ett examensarbete vid SLU jämfördes kliniska tecken och behandlingsresultat vid luftvägsinfektion mellan en försöksgrupp där behandling sattes in vid ultraljudsfynd och en kontrollgrupp där djurägaren satte in behandling enligt gårdens Vila-riktlinjer (feber, andningssvårigheter och nedsatt allmäntillstånd). Examensarbetet genomfördes som en del av det större så kallade Svarmpat-projektet som drivs av Gård och djurhälsan. Studien gjordes i en ungnötsbesättning. Båda grupperna, totalt 61 kalvar, undersöktes med ultraljud och symtom bedömdes dagligen under tio dagar från cirka tre veckors ålder samt vid avvänjning.
Värdefullt redskap
Totalt behandlades fyra kalvar vid ultraljudsfynd och tre kalvar behandlades av djurägaren. De sistnämnda kalvarna behandlades senare än försöksgruppen, två av tre behandlades först 1–2 veckor efter att de första tecknen setts med ultraljud. Då relativt få kalvar behandlades kunde ingen statistiskt säkerställd skillnad i behandlingseffekt eller tillväxt påvisas. I kontrollgruppen var det nio kalvar som av försökspersonal bedömdes ha ultraljudsförändringar eller symtom på lunginflammation, men som inte behandlades av djurägaren.
En slutsats är att instruktionerna för villkorad läkemedelsbehandling kan behöva modifieras för att tidigare fånga upp kalvar som behöver behandlas. Resultaten styrker att man med ultraljud fångar upp lunginflammation tidigare och att metoden kan vara ett värdefullt redskap för att utreda besättningsproblem med lunginflammation och terapisvikt.
Text: Josefin Sandelius, veterinärstudent, Erika Geijer, Gård och djurhälsan och Madeleine Tråvén, SLU