Drivet finns i management och konkurrenskraft
– Jag är Paul Robertson och bor i Karlskrona. Tidigare har jag haft dikoproduktion men arbete med mycket resor gör att jag får avstå djuren numera och brukar därför enbart skog. Jag har en bakgrund inom animalieproduktionen och livsmedelsindustrin och arbetar idag som koncernchef och vd för Hushållningssällskapet Kalmar Kronoberg Blekinge.
Min viktigaste drivkraft är management generellt och konkurrenskraft specifikt. Det är två bärande delar som jag är ganska koncentrerad på. Management är ett tråkigt begrepp för det är ofta en långsam process, det är som att lägga ett pussel av alla delar i verksamheten, det kräver strategisk uthållighet men blir avgörande för att optimera möjligheter och förmågor i sin produktion.
Konkurrenskraften jobbar vi alldeles för lite med i nötköttsproduktionen. Även om man kan bedriva verksamhet av många olika skäl så är det bara långsiktigt hållbart om man har en sund affär. Att bara jaga högre intäkter kan man inte förlita sig på, det är produktiviteten som är den lojala konkurrenskraften och den avgör man huvudsakligen själv till skillnad mot intäkten.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att inte glömma att vara stolt över det vi åstadkommer inom svensk nötköttsproduktion. Även om det alltid finns mycket kvar att göra så är det viktigt att minst lika ofta reflektera över allt som har blivit gjort och allt som är bra både hemma på gården och i svenskt lantbruk i stort.
Brinner för dikor och ekonomi
– Jag heter Jocke Andersson och är dikoproducent i Bergslagen. Jag är inte född in i lantbruket, men har valt det. Min vardag består av kor som ska kalva, staket som ska lagas och budgetar som ska hålla.
Det som började som en hobby med tre kor 2017 har vuxit snabbt, och till sommaren släpper vi ut omkring 180 djur på bete. Man kan säga att vi fick lite blodad tand.
Det är tre saker som jag brinner extra för: dikor, ekonomi i produktionen och hur vi räknar. Dikor är hjärtat i nötköttsproduktionen och en resurs branschen fortfarande underskattar. Ekonomin måste få stå i centrum – utan lönsamhet stannar utvecklingen, oavsett ambitioner.
Och när hållbarhet diskuteras behöver vi räkna rätt, inte bara snyggt. Vi måste få till rättvisa klimatberäkningar som skiljer på fossilt och cirkulärt kol och som tar med den biologiska nytta djuren faktiskt levererar.
Något jag absolut inte brinner för är saker som inte fyller någon funktion. Oavsett om det gäller politik, prylar eller möten vill jag att det ska leda någonstans. Det finns alltid något att förbättra – och tur är väl det. Om allt vore perfekt skulle det ju inte vara särskilt kul.
Paul Robertsson och Jocke Andersson, ledamöter i SNP:s styrelse
- SNP:s spalt i tidigare nummer av Nötkött: 250 år som gett Sverige topplacering i djurhälsa