Med långsamt stigande medeltemperaturer ökar bland annat riskerna för fler fall av vektorburna sjukdomar som sprids med fästingar och insekter. Ett exempel är den fästingburna sjukdomen anaplasmos. Rapporter från fältet hos både får- och nötbesättningar i Sverige tyder på att sjukdomen har fått ett aggressivare förlopp.
– Med mer extremt väder kommer också längre perioder av riklig nederbörd. Det påverkar bland annat parasittrycket men ökar också risken för flera typer av klövproblem, säger Ylva Persson, statsveterinär på SVA.
Spridningen av flera sjukdomar gynnas också av extrema väderväxlingar. Frasbrand är ett sådant exempel, där risken höjs när torka och sprickbildning i marken följs av intensiva skyfall i infekterade områden. En annan åkomma är bakteriesjukdomen leptospiros som kan spridas vid översvämningar. Smittan orsakar fruktsamhetsstörningar och kalvsjuklighet hos nötkreatur och än så länge finns inte den farligaste varianten i Sverige. Det gör den däremot i flera länder i Europa.
– Det är ett exempel på ett klimatkänsligt smittämne som kan sprida sig till vårt land i framtiden, säger Ylva Persson.
”Se till att djuren har skugga på bete”
Friska djur är alltid bästa skyddet mot nya sjukdomar. Det finns flera konkreta saker att göra på gården för att öka robustheten just på bete, understryker Ylva Persson. Förutom att förbereda djuren för foderövergången och ha en plan för vaccinationer och avmaskning ska man inte underskatta hur värmestress även påverkar dikor.
Värmestress sänker allmäntillståndet och minskar mjölkproduktionen, och därmed kalvarnas tillväxt. När det är mycket varmt kan nattbete vara att föredra.
– Se till att djuren har skugga på betet. Var också noga med att ha rikligt med svalt, friskt dricksvatten och tillgång på saltstenar, säger Ylva Persson.
Med en längre betessäsong och perioder med mer nederbörd ökar samtidigt exponeringen för parasiter. För svenska idisslare handlar det inte om nya parasiter som kommer in i landet utan mer om variationer i smittryck och sjukdomsproblem mellan olika år och väderlek.
Särskilt den stora leverflundran lyfts fram som en parasit som tycks ha blivit vanligare. Men det saknas tillräcklig övervakning och data för att säkert avgöra om ökningen beror på klimatförändringar eller ändrade produktions- och betesrutiner, enligt Johan Höglund, professor i bland annat parasitologi och farmakologi vid SLU.
Han betonar att lösningen i ett framtida scenario med längre betessäsonger inte är rutinmässig avmaskning, utan mer riktad och underbyggd behandling baserad på provtagning.
– Vi har definitivt resistensproblem i dag. Vi vill att fler ska skicka in träckprover. Men vi måste också få fram bättre och snabbare diagnostik och i synnerhet sådan som kan användas direkt i fält, säger Johan Höglund.
Läs också: