Går all-in på kokvigor

Att låta alla kvigor kalva en gång gör att en tidigare outnyttjad resurs tas tillvara. Det skapar underlag för två personer att jobba på gården och minskar sårbarheten för brist på livdjur.

Text, Foto Ann Christin Olsson

När Nötkött besökte hos Jenny och Anders Eklöv på Ekelunda gård på Öland våren 2025 hade de börjat testa kokvigor. Då lät de ett femtiotal lämpliga kvigor kalva av de 180 kvigkalvar som de köpte in varje år. Kvigorna kalvade i början på året och skickades till slakt efter att kalvarna avvants i april.

– Då avvande vi kalvarna vid tre till fyra månader, men det gav kalvarna en sämre start än som nu vid fem till sex månader, säger Jenny Eklöv.

Det är viktigt att välja en tjur som ger lätta kalvningar.

Går mer på vikt än ålder

Kvigkalvarna köper de in via förmedlingen, egna kontakter och så numera de kalvar som föds på gården. Det är mjölkras, korsningar mjölk- och köttras samt ren köttras. De tjurkalvar som föds på gården kastreras och föds upp som stutar. Under 2026 kommer de att köpa 250–260 livkalvar och få fram cirka 100 kalvar själva.

Riktigt alla kvigor blir inte betäckta, ungefär 10 till 15 procent väljs bort. De är noga med att kvigorna ska ha rätt storlek och bra lynne. De ska väga mellan 420 och 470 kilo vid betäckningen, beroende på om det är mjölkras eller tung köttras.

– Vikt och storlek är viktigare än åldern, säger Anders Eklöv.

Noga vid val av tjur

De försöker köpa avelstjurar som redan gått en säsong med kvigor och där det finns dokumentation hur kalvningarna gått. Tjuren får gå med en grupp kvigor i åtta veckor och flyttas sen till nästa grupp. Åtta veckor efter att de flyttat bort tjuren dräktighetsundersöks gruppen.

Nu kommer de att ha kalvningar året om för att få jämnare arbetsbelastning och flöde av slaktdjur. Juni/juli och december ska vara kalvningsfria månader. Det blir et något högre avräkningspris för kokvigan genom att hon vuxit och är något tyngre. Kalkylen för kokvigan ger ett plus på lite drygt 2 300 kronor när alla kostnader är inräknade.

– Kalkylen ger en förtjänst och vi är heller inte lika sårbara på livdjurssidan, säger Anders Eklöv.

Modellen passar deras dgår

Kokvigorna slaktas vid 29 månader jämfört med 24 månader för kvigorna. 2027 kommer de att närma sig 200 kalvningar. På frågan om strategin bottnar i ett kollektivt ansvar för att lösa bristen på kalv svarar Anders Eklöv:

– Kanske, men det har inte varit drivande.

Det främsta skälet är att det är en modell som passar på deras gård.

– I förlängningen finns också risken att bli utan kalvar med, säger Jenny Eklöv.

De betonar båda två att tänka igenom hur kassaflödet påverkas. De lägger ut mindre pengar på inköp av kalvar. Men slaktintäkten försenas också nästan ett halvår.

Det gäller också att vara noga vid val av kvigor och avelstjur, samt ha intresse för att hantera kalvningar. Annars kan man tappa intäkter vid förlust av kalvar och om kokvigan blir ett sämre slaktdjur än vad kvigan skulle blivit.