För drygt 20 år sedan kalvade nästan var tredje diko i mars. Och i både mars och april tillsammans kalvade mer än hälften av dikorna. 2024 hade andelen dikor som kalvar i mars minskat till var femte diko. I mars och april förra året kalvade totalt 35 procent av dikorna. Det är en minskning med 16 procentenheter sedan 2003. Och tre procentenheter jämfört med 2023. Detta enligt statistik från Jordbruksverket baserat på uppgifter i CDB.
Fler höstkalvningar
Sett över hela året har andelen kalvningar minskat under mars till juni medan de ökat under årets övriga månader. Under höstmånaderna september till november kalvade 5 procent av korna 2003. Förra året var den andelen uppe i nästan 12 procent.
Fortfarande kalvar nästar tre fjärdedelar av dikorna under första halvan av året. År 2003 var den andelen 86 procent. Vid en helt jämn kalvningsfördelning skulle 8,3 procent av korna kalva varje månad. Andelen ligger över det under februari till april.
Några argument för höstkalvning*:
- Jämnare arbetsbelastning över året.
- Minskat smittryck med två kalvningsperioder.
- Jämnare slaktleveranser över året.
- Att kor kan kalva ute tidigt på hösten.
- Att kunna beta med kor utan kalv på magrare beten.
- Att avelstjurarna får fler arbetsperioder/kan betäcka fler kor.
* Från Nötkötts gårdsreportage i besättningar med en del höstkalvningar.
