Att korsningar av kött och mjölkras ger bättre slaktresultat än rena mjölkraser är välkänt.
Ett examensarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet har undersökt hur olika korsningsstrategier påverkar slaktkroppsegenskaperna, vilket det forskats betydligt mindre på.
Studien bygger på data från 690 000 djur registrerade i kokontrollen och svenska slaktdata. Slaktresultatet hos ungtjurar, kvigor och stutar från svenska mjölkbesättningar undersöktes med fokus på slaktvikt, daglig tillväxt, form och fettklass samt slaktålder.
Resultaten visar tydliga skillnader mellan olika korsningsstrategier:
● Kött och mjölkraskorsningar gav generellt högst slaktvikt, bäst tillväxt och bäst formklass.
● Korsningar mellan mjölkraser presterade oftast bättre än renrasiga mjölkraser.
● Renrasiga mjölkdjur hade generellt lägst värden för flera slaktkroppsegenskaper.
Skillnaderna mellan rasgrupper var tydligast hos ungtjurar, medan skillnaderna var mindre hos kvigor och stutar.
Bättre tillväxt på mjölkrastjurar som var korsade
I studien hade flera korsningar mellan olika mjölkraser både högre slaktvikt och bättre tillväxt jämfört med ren holstein. Hos ungtjurar hade korsningar med montbéliarde omkring 10 procent högre daglig tillväxt jämfört med ren holstein. Resultaten tyder på att korsningseffekter, så kallad heterosis, även kan förbättra egenskaper kopplade till köttproduktion och inte bara mjölkproduktion och funktionella egenskaper.
Som väntat gav korsningar mellan kött och mjölkras de högsta egenskaperna för tillväxt och slaktkroppsegenskaper. Korsningar med charolais, simmental och limousin hade generellt högst daglig tillväxt, slaktvikt och formklass. Hos ungtjurar hade flera köttraskorsningar 14–18 procent högre daglig tillväxt än ren holstein. Angus och herefordkorsningar hade något högre fettklass.
Resultaten visar också att ras inte är den enda faktorn som påverkar slutresultaten. Hur djuren föds upp och utfodras spelar också stor roll för tillväxt och slaktresultat. Det kan även vara en möjlig förklaring till att skillnaderna mellan olika korsningar var mindre tydliga hos kvigor och stutar än hos ungtjurar.
Examensarbetet genomfördes som en del i forskningsprojektet “Mer kött på benen vid urval av köttrastjurar för korsning med mjölkkor” med data från Växa och Jordbruksverket.
Madicken Hallström , gjorde detta examensarbete i våras och arbetar nu på Växa.