Bakterien som kan orsaka ehec-infektion hos människa med blodig diarré, blodbrist och allvarlig njursvikt är en av de sjukdomar som är allvarlig eftersom den sprids från nötkreatur till människa. När bakterien drabbar människa talar man om ehec O157, och när man talar om infektionen på djur kallas den vtec O157.
Stefan Widegren, SVA, disputerar den 2 december i ämnet ehec-bakterier och kontroll av spridningen.
Nötkreatur smittade med vtec O157 utsöndrar bakterien i avföringen utan att visa några tecken på sjukdom. Människor kan smittas av bakterien genom att äta förorenad och dåligt tillagad mat, dricka förorenat vatten eller vid direktkontakt med smittade nötkreatur utan att till exempel tvätta händerna ordentligt efteråt.
– Med en bättre kunskap om hur vtec O157 sprids bland nötkreatur skulle det vara möjligt att bekämpa bakterien bland djuren. På så sätt skulle vi kunna minska risken för att människor blir sjuka av denna bakterie, säger Stefan Widgren.
Hans avhandling visar att individuella träckprov på varje nötkreatur i en djurbesättning kan ersättas av generella miljöprov. Dessa innebär att provtagaren går runt i ladugården med gummistövlar klädda med till exempel gasbinda för att fånga upp bakterier från golvet vilket sedan kompletteras med damm- och plockprov i djurens närmiljö. Resultaten visar att detta är en tillförlitlig och kostnadseffektiv metod för att avgöra om en nötbesättning är smittad med vtec O157.
Studier visar att besättningar oftare smittas under hösten och att inköp av djur ökar risken för smitta. Risken är också högre om en närliggande gård är smittad. En viktig lärdom är att infektion med vtec O157 spontant försvinner efter en tid.
Avslutningsvis studerade Stefan Widgren hur vtec O157 sprids bland djuren inom och mellan gårdar. Alla nötkreatur i Sverige är registrerade i en nationell databas med information om var och när djur föds, alla djurförflyttningar mellan besättningar och när djur går till slakt. I samarbete med Uppsala universitet utvecklades programvara för att genomföra detaljerade simuleringar, som inkluderar alla nötkreatur och hur de flyttas mellan besättningar.
Resultaten från datorsimuleringarna visar att djurförflyttningar delvis förklarar varför det finns regionala skillnader i förekomsten av vtec O157. Att minska utsöndringen av vtec O157 hos enskilda djur, genom exempelvis vaccination, framstår som en av de viktigaste åtgärderna i simuleringarna för att minska förekomsten av dessa för människor potentiellt farliga bakterier.
Länk till avhandlingen: http://pub.epsilon.slu.se/13821/
Senast ändrad 29 november 2016