Skriverierna om korna och klimatet började när FN-rapporten Livestock long shadow kom 2006. De första åren var det en tuff match för kon att försvara sig mot stämpeln som klimatbov. Men i detta hållbarhetstema lyfter vi kossans revansch. Nötkreatur får idag i stället mycket cred. De skapar biologisk mångfald och deras vallfoder bidrar till jordhälsa. Nötköttsproduktion kan bedrivas i hela landet och är en robust form av lantbruk. Viktigt inte minst i dagens oroliga värld där beredskapsfrågan väckts till liv.
Äntligen! Det tog nästan 20 år men nu verkar polletten ha trillat ner vad riktig hållbarhet är. Frågan handlar om så mycket mer än att stirra sig blind på mängden växthusgaser per kilo kött. Som dessutom ingår i ett kretslopp.
Man måste kunna ha mer än ett perspektiv samtidigt. Ja, faktiskt samtliga FN:s 17 hållbarhetsmål, se sidan 22. Det är det minsta man kan begära av den som vill fingra på vad vi ska ha för lantbruk och mat på tallriken.
Därför förvånar två av höstens rapporter, från Agrifood och Sveriges lantbruksuniversitet. Båda lyfter frågan om hur samhället kan styras mot en minskad köttkonsumtion. Båda med miljöargument. Samtidigt vill livsmedelsstrategin se en ökad animalieproduktion och självförsörjning. Det är som att ena handen inte vet vad den andra gör.
Precis som röran med naturrestaurerings- och avskogningsförordningen. Hållbarhetsambitioner som verkar rentav ohållbara. Den sistnämnda som för övrigt befaras bli en administrativ mardröm, alla utlovade förenklingsresor till trots. Målkonflikter i sin prydno.