Ända sedan examensarbetet om mjölkning av vattenbufflar i Indien för 20 år sedan, har Olof Friberg velat ha egna bufflar. I vinter har drömmen blivit verklighet. Det handlar inte om att tillverka mozzarella, utan om naturvård. Länsstyrelsen ser en möjlighet att kunna beta våtmarksområden i stället för att behöva slå mekaniskt, vilket kan vara både dyrt och krångligt.
– I sommar ska bufflarna få beta på prov i Kristianstad vattenrike, säger Olof Friberg på Solåkra Angus i Hörby. De går längre ut och betar vass även under vattenytan.
Solåkra Angus har köpt in tre dräktiga kor och två kvigor. Korna är dräktiga i tio månader och kvigorna är uppåt tre år när de kalvar in. Slaktdjuren kommer att gå till ett lokalt litet slakteri. Buffelköttet påminner i smaken om nötkött, men är mörkare rött och magrare.
Alla djur har stora räfflade horn och det är inte aktuellt att avhorna dem.
– Hornen är viktiga för bufflarnas temperaturreglering, säger Olof Friberg.
Bufflar – trevliga men egensinniga
Även om bufflarna och anguskorna kan beta ihop tror han att bufflarna kommer att bilda en egen grupp och hålla sig längre ut i vattnet. Så värst buffliga till sättet är de inte. De kor han har nu på stall är tama. Ute på bete tror han inte att de kommer att vara lika kontaktsökande som vanliga kor.
– De är trevliga, men kanske lite mer egensinniga än vanliga kor. De är tillgivna till sin skötare men mer reserverade till nya människor och gillar rutiner.
I SVERIGE finns ett tiotal besättningar med vattenbufflar. Under förra året rapporterades 64 kalvningar in med den raskoden i CDB. Det finns semindoser att köpa av vattenbuffel, men Olof Friberg tänker investera i en egen tjur. Vattenbufflarna kostade cirka 45 000 kronor per ko. När det gäller EU-stöden räknas de på samma sätt som vanliga nötkreatur.
– De kommer inte att konkurrera ut anguskorna hos oss, men jag kan tänka mig att öka antalet buffelkor beroende på hur betesförsöket faller ut.