Det här är en förkortad version av artikeln. Läs hela i Nötkött nummer 5 2025 (så loggar du in i e-tidningen).
Det är i slutet av april och vintern håller på att ge upp dragkampen om vädret till våren. På sina håll ligger snön kvar i Kukkola, två mil norr om Haparanda och nära gränsen till Finland.
Gården ligger i Norrbottens län, Sveriges största län till ytan, som utgör en fjärdedel av hela landet. Samtidigt finns här minst antal nötkreatur och företag med nötkreatur i hela Sverige, enligt en examensuppsats från Sveriges lantbruksuniversitet av Ida Soupanki.
Fick en livskris
Det har gått sju år sedan en livskris drabbade Lisa Nilsson. Efter att ha arbetat 14 år som inredare och strategisk butiksplanerare på Ikea i Haparanda ville hon ha ett annat liv. Hästar har alltid varit en stor del av livet, men med en uppväxt i lägenhet i Haparanda fanns ingen koppling till övriga lantbruket.
– Jag hade inte hållit på med nöt men tänkte att det inte kan skilja sig så mycket från hästar. Man har ett helikopterperspektiv att se hela verksamheten och alla dess delar, säger hon.
En vän som är aktiv inom LRF tipsade henne om att gå driftledarutbildningen på distans i Umeå. Men för att komma in på utbildningen behövde hon praktisk erfarenhet av lantbruk. Hos den dåvarande ägaren av Kukkolabruket hade hon köpt hö till ridskolans hästar och såg en möjlighet för båda parter.
– Jag ringde honom och sa att jag jobbar gratis under sommaren för att få erfarenhet av lantbruk och för att kunna komma in på driftledarutbildningen.
Fick köpa Kukkolabruket
Det gick vägen. Efter utbildningen arbetade hon på några andra gårdar innan hon fick chansen att köpa en egen. Ägaren av Kukkolabruket ville sälja och i december 2022 fick hon och maken Tim Brückner köpa. Men tidigare ägaren hade ett försäljningskrav: Att han skulle få vara mentor åt paret. Då hade det gått två år sedan mjölkkorna lämnade gården men produktion av hästfoder fortgick.
Våren 2023 kom djuren tillbaka när Lisa Nilsson köpte elva korsningskalvar från en mjölkgård i Övertorneå, en början på ett längre samarbete.
– Nu köper jag 10–15 av hans kalvar per år och föder upp. Vi har en bra dialog och han är mån om att det ska gå bra.
I samarbetet med mjölkproducenten resonerar de tillsammans mycket kring val av raser och utfodring. En del av hondjuren semineras med köttras så att Lisa Nilsson ska få de djur hon vill ha till gården. Samtidigt blir mjölkgården av med kalvarna, som det har varit ett överskott på i området.
Kalvköp en gång per år
Mestadels är det stutar som är avhornade, men även en del kvigor, omkring tre månader gamla. Kalvarna köper hon in en gång per år och alla går i lösdrift, större djur har tillgång till rastfålla på vintern och de nyinköpta får börja i ligghall. Inomhus finns bara sjukboxar.
Totalt finns 25–35 djur på gården och de får gå två betessäsonger. Under hösten och vintern slaktas ett tiotal av dem på Norrbottensgården i Luleå. Allt kött tas som återtag och säljs direkt till konsument på gården.
Responsen från kunderna beskriver Lisa Nilsson som positiv och på sociala medier får hon reaktioner och frågor. Mest handlar det om var djuren kommer ifrån. Att konsumenterna ofta kan se dem beta från bilvägen menar hon bidrar till att de vet varifrån köttet kommer.
Ser möjligheter
Lisa Nilsson inte ensam att se möjligheterna med nötköttsproduktion i Norrbotten. Ida Soupanki konstaterar i sin uppsats att möjligheterna finns: Goda förutsättningar för vallodling, mycket åkermarksbete och en ökad efterfrågan på lokalt producerade livsmedel.
Hon lyfter också fram Jordbruksverkets statistik från 2023 som visade att det fanns 2 334 hektar mark som låg i träda i Norrbotten – det finns därmed mer mark att bruka.
Men nötköttsproduktionen har också en hel del utmaningar. Enligt Ida Soupankis uppsats upplever många av lantbrukarna att stödsystemen inte bidrar till utvecklingen av en lönsam nötköttsproduktion i länet. Även att landsbygdspolitiken inte tar hänsyn till och inte är anpassad efter Norrbottens lokala förhållanden.
Fick startstöd
Problem med lönsamheten och långa avstånd till skiften, slakteri, andra gårdar och veterinär är saker som lyfts fram.
När Lisa Nilsson själv började fick hon efter två år startstöd för unga och även EU-stöd för unga lantbrukare. Med stöden är det villkorat att intäkterna från gården behöver öka. Därför drog Lisa Nilsson i maj ner heltidstjänsten utanför gården till en halvtid.
– Det kommer att gå bra, jag är inte så tvärtjurig att jag måste göra en viss sak.
Det här är en förkortad version av artikeln. Läs hela i Nötkött nummer 5 2025 (så loggar du in i e-tidningen).