När Nötkött besöker Jens Fjelkner på Sjövångens Jordbruk i Rinkaby i nordöstra Skåne den 13 februari har han precis släppt över anguskorna i en ny betesfålla. Det är på ett av de sista sparade betena från 2023. Det är barmark och fem plusgrader och djuren betar omväxlande med att de tar tuggor från högar med utlagt rundbalsensilage. Men han upplever att såväl korna som tjurarna ofta väljer att beta när det är möjligt.
Vinterbetet är en vidareutveckling av gårdens regenerativa strategi och något han blivit mycket engagerad i. På Köttriksdagen i Jönköping 2021 höll han till exempel ett föredrag om ”Regenerativt lantbruk och betesdjurens roll för skapandet av vitalare ekosystem”.
Passar torkkänsliga jordar
Jens Fjelkner menar att den regenerativa strategin passar bra på gårdens torkkänsliga sandjordar. Nu har han även helt gått över till utedrift med vindskydd i form av träd eller vallar och djuren får vinterbete omväxlande med rundbalsensilage. Det gäller såväl kor som ungdjur.
– För mig är regenerativt lantbruk mer av ett förhållningssätt än en metod. Hur man lägger upp betesplaneringen kommer att variera från gård till gård beroende på vilka mål som satts upp och i vilken kontext verksamheten bedrivs.
På våren gör han en grovplanering hur betena ska användas med början i kalvningsperioden för ett år framåt. De flesta fållorna får någon avbetning på sommaren. De fållor som ska vinterbetas ska helst inte betas på hösten, gärna inte senare än i juni/juli, så att de hinner växa till sig innan de invintrar. Men det är ingen statisk planering utan flexibelt utifrån årsmånen.
– Om en fålla inte betats på sommaren måste jag beta den senast siste oktober för att klara gårdsstödets aktivitetskrav. Men avbetning i maj har blivit godkänt. Jag har även fått dispens för senare avbetning på något skifte, säger Jens Fjelkner.
70 procent bete på årsbasis
De sandiga jordarna passar bra att beta på vintern då de inte blir upptrampade. Men under betessvackan i juli behövs det också blötare marker som klarar torkan bättre. Det finns sådana marker vid sjön, de kan ofta vara översvämmade på vinter och vår.
Han håller inte fler djur än att det ska finnas en viss marginal i fodertillgång. Det handlar mycket om djuröga. Ibland är det betet som står för protein men inte fiber, då får strukturen komma från ensilaget. Till ett grovt bete väljer han ett ensilageparti som är proteinrikare. Detta bedömer han bland annat utifrån gödselns utseende. Komockan ska vara fast, men inte skivig.
– På årsbasis är det i snitt 70 procent bete till alla djur, säger Jens Fjelkner.