Två border collies rundar och samlar ihop flocken av kvigor på Nynäs gård, mellan Nyköping och Trosa i Södermanland. Matte Frida Fornander kommenderar Boom och Stilton, sju respektive fyra år gamla, att springa höger, vänster eller lägga sig ner. Kvigorna vande sig vid hundarna i vintras när de gick på stall.
– Frida började valla in kvigor till förra betessäsongen. Man måste vänja nötkreatur vid hundarna när de är unga, för dikor kan vara lite skarpa när de har kalv, säger Henrik Rudberg, ladugårdsförman på Nynäs.
Många djur att hantera
Nynäs gård använder dikor och ungdjur främst för att beta de cirka 180 hektaren naturbetesmark i naturreservatet Nynäs. Gårdens inkomster kommer till största delen från de EU-stöd som betet i naturreservatet inbringar.
Besättningen har cirka 130 kalvningar per år och det finns årligen minst fem avelstjurar till de fem betäckningsgrupperna. Tjurkalvarna säljs på hösten efter avvänjning, medan de kvigkalvar som inte behövs till egen rekrytering behålls ett år för att kunna utnyttjas som betesdjur innan de säljs till liv.
Sparar arbetstid
När Frida Fornander började jobba som djurskötare på Nynäs gård började hon direkt använda sina hundar i jobbet. När arbetet med att valla in ungdjur inleds börjar Frida Fornander inne i stallet, där hundarna får fösa undan ungdjuren från liggbåsen när hon ska skrapa rent. Den senaste stallsäsongen var Boom och Stilton med och motade djur i fyra av åtta grupper.
– Hundarna gör att jag inte behöver köra upp de djur som ligger ner. De gör det åt mig. Ska jag göra det själv så är arbetet mer tidsödande, säger Frida Fornander.
Hon och Henrik Rudberg har inte räknat på hur mycket arbetstid som sparas in varje vecka. Beroende på vilka sysslor som ska göras kan det variera mellan några timmar och en till två dagars arbete.
– Jag vet inte om vi skulle kunna ha fårbesättningen utan att ha tillgång till vallhundar. Där är hundarna en förutsättning för att det ska fungera, säger Henrik Rudberg.
- Läs mer om Nynäs gård i Nötkötts E-tidning.