Denise Laskowski, veterinär på Växa svarar: Frågan om könsfördelningen på avkommorna brukar diskuteras såväl när det gäller kor som människor. På nätet figurerar råd för att öka chansen för att få döttrar eller söner baserat på att honliga spermier lever längre men simmar långsammare. Men slumpen finns nog ofta med i bilden.
När det gäller nötkreatur finns det väldigt många motstridiga studier i fördelningen av kvig- och tjurkalvar både efter enskilda kor och på besättningsnivå. Det gör det svårt att dra några generella slutsatser.
Rent allmänt kan jag nämna Trivers-Willards hypotes som säger att det finns en tendens till mer handjursavkommor under goda förhållanden och mer hondjursavkommor under dåliga förhållanden. När det gäller mjölkkor skulle en hög mjölkavkastning kunna påverka.
För dikor skulle andra typer av stress kunna inverka, som värmestress eller betestillgång. Det är förutsättningar som kan skifta från år till år så detta skulle kunna vara en möjlig förklaring till varför det vissa år blir fler kvig och färre tjurkalvar. Ett utmanande år med betesbrist och värmestress skulle utifrån denna hypotes kunna ge fler kvigkalvar.
Det finns även andra faktorer som möjligtvis kan påverka. I en studie av Mendes et al 2022, såg man till exempel att äldre kor och kor med fler inseminationer inför en dräktighet hade större chans att få kvigkalvar.
I en annan studie, Rorie et al. 1999, kunde man varken se att brunstlängden, brunstens intensitet eller inseminationstidspunkten hade någon effekt på andelen kvig- och tjurkalvar.