Det här är en förkortad version av artikeln. Du kan läsa den sin helhet i Nötkött nummer 3 2025 (länk till e-tidningen).
I forskningsstudien ”Uppfödning av korsningskvigor – Lönsamhet och ett nytt sätt att fördela kvigans klimatavtryck på samtliga produkter hon producerar” har Mikaela Jardstedt, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara, undersökt lönsamheten för korsningskvigor i olika delar av landet. Hon har också tittat på hur klimatavtrycket från djuren kan fördelas både på slaktkroppen och på de kollektiva nyttigheter djuren ger.
Forskningsstudien har utgått från en mer intensiv och en lågintensiv uppfödningsmodell av slaktkvigor av mjölkras korsat med faderras angus eller charolais. Hälften av djuren hade en hög utfodringsintensitet med en betessäsong och slaktades vid 21 månader. Den andra hälften hade en låg utfodringsintensitet, två betessäsonger och slaktades vid 27 månader.
Tre geografiska områden
Djuren betade enbart naturbetesmark. För att utgå från olika naturliga förutsättningar har tre geografiska områden i landet använts: Götalands norra slättbygder, Götalands skogsbygder och nedre Norrland. Som det är i dag läggs hela klimatavtrycket på köttet, men det finns fler sätt att räkna på.
– Det är lite orättvist att köttet ska få bära hela klimatbelastningen när nötdjur som går på bete producerar samhällsnyttiga tjänster också, såsom biologisk mångfald och öppna landskap, säger Mikaela Jardstedt.
I studien fördelades kvigans klimatavtryck på både köttet och de kollektiva nyttigheterna utifrån deras ekonomiska värde. De kollektiva nyttigheterna definieras som att kvigan bidrar till öppna landskap, livsmedelsförsörjning i hela landet och biologisk mångfald. För att sätta ett värde på det har Mikaela Jardstedt utgått från de jordbruksstöd och miljöersättningar som kvigan kunde få under uppfödningstiden. Hon har också satt ett ekonomiskt värde på köttet utifrån genomsnittligt avräkningspris för 2021-2023, korrigerat för andel ekoslakt, formklass och fettklass. Priset blev 45,60 kronor per kilo.
Med studiens beräkningsmodell sänktes klimatavtrycket per kilo slaktvikt när hänsyn togs till de andra nyttigheter som kvigan producerar. Resultatet visade att andelen av klimatavtrycket som då belastade köttet kunde variera mellan 53 och 87 procent, beroende på ras, intensitet i uppfödningen och var i landet kvigan föds upp.
Intensiteten påverkade klimatavtrycket
Med tyngre slaktkroppar, bättre klassning och därmed högre slaktintäkt fick charolaiskorsningarna ett något högre klimatavtryck per kilo slaktvikt jämfört med anguskorsningarna. Störst effekt på klimatavtryck per kilo slaktvikt hade intensiteten i uppfödningen. Lågintensivt uppfödda kvigor fick ett lägre klimatavtryck per kilo slaktvikt jämfört med mer intensivt uppfödda djur, eftersom de betar mer och därför bidrar till att producera mer kollektiva nyttigheter. Lägst klimatavtryck per kilo slaktvikt fick de lågintensivt uppfödda anguskorsningarna i nedre Norrland.
Läs vad forskningsstudien kom fram till när det gäller lågt klimatavtryck på kött och lönsam uppfödning i den fullständiga artikeln i Nötkött nummer 3 2025 (länk till e-tidningen).
LÄS MER: Utnyttja stutens styrkor på din gård