PÅ BASIS AV GENERELLA ekonomiska kalkyler på gårdsnivå har vi forskare undersökt några hypotetiska scenarier för hur en gårds täckningsbidrag påverkas av förändrade regler kring hur nötkreatur ska hållas. Man har dels studerat slaktnötsbesättningar, dels dikobesättningar.
I det första fallet undersöktes konsekvensen för en genomsnittlig gårds ekonomi om minimiarean per djur skulle öka med 25 procent från nuvarande regler och om andelen grovfoder i foderstaten skulle öka från 40 till 65 procent. Båda scenarierna kan tänkas öka djurens välfärd. Även för fallet med dikobesättningen undersöktes konsekvensen av att öka ytan på stall per kalv med 25 procent från nuvarande regler.
Analyserna tog hänsyn till förändringar i djurantal, foderkostnader, tillväxt med mera och att de exakta effekterna av sådana ändringar är osäkra. Vi har enbart tittat på kortsiktiga effekter för diko- och slaktbesättningar med befintliga byggnader.
Eventuella långsiktiga konsekvenser av strategiska beslut, exempelvis bygge av nytt stall, och av den ökade djurvälfärden, till exempel att en lägre beläggning kan ha positiv effekt på sjukdomsförekomst, är inte med i beräkningarna.
Analyserna visade att lönsamheten (täckningsbidraget) för slaktnötsproduktionen minskade med mellan 11 och 53 procent, beroende på åtgärd och om kött- eller mjölkrasdjur användes. I dikoproduktionen minskade lönsamheten med mellan 7 och 19 procent. Det var framför allt effekterna på tillväxt och antal djur som kan hållas, som påverkade resultaten.
DE HÄR BERÄKNINGARNA är hypotetiska, för det förs inte någon diskussion om att faktiskt göra förändringarna som har ingått i studierna. Det är dock troligt att producenter kan ha haft någon form av försämringar av täckningsbidraget när man gått från en något lägre standard till de regler som gäller i dag. I en uppföljande studie, där det faktiska ekonomiska utfallet och djurvälfärdsstatus på gårdar med köttproduktion användes, kunde man också verifiera ett samband mellan högre djurvälfärd och lägre inkomst.
Baserat på resultaten diskuterade vi att det kan finnas ett behov av statliga stöd och en merbetalning för att stimulera primärproducenter att fortsätta att säkerställa, eller för att ytterligare höja, djurvälfärdsnivån i nötköttsbesättningar. En noggrann analys av kostnader och nyttor behöver därför göras innan man fattar beslut om utökade djurskyddsåtgärder. I avsaknad av ersättning för de ökade kostnaderna kan åtgärderna annars bidra till att mindre kostnadseffektiva gårdar lämnar branschen.
STUDIEN HAR INTE undersökt hur konsumenternas betalningsvilja kan påverkas av ändrade djurskyddsregler och detta är viktiga områden för framtida studier för att förstå hur även efterfrågan kan komma att påverkas.
I framtiden bör de ekonomiska effekterna av olika djurskyddsstrategier därför utforskas mer. Politiken bör bidra till att upprätthålla djurvälfärden när lantbrukarnas egna incitament för gott djurskydd är mindre starka och marknadsmekanismerna inte kan förväntas vara tillräckliga.
TEXT: HASEEB AHMED, KARIN ALVÅSEN, LOTTA BERG, ULF EMANUELSON, HELENA HANSSON OCH JAN HULTGREN