Ursprungligen har parthenais använts såväl som dragdjur som för mjölk- och köttproduktion. Mjölken är fet och smör från rasen var tidigare ett begrepp. Antalet djur minskade i takt med att jordbruket mekaniserades. Dessutom var det en ökad konkurrens från holstein för mjölkproduktion och charolais för köttproduktion.
För drygt 50 år sedan togs beslutet att fokusera på parthenais som en ren köttras. Numera är avelsarbetet inriktat på att få fram nötkött av hög kvalitet. Bland annat lyfts det fram att köttet är magert med lägre kolesterol än kycklingkött.
Ljust till märkt vetefärgad
Renrasiga djur kan ha ett slaktutbyte på över 67 procent. Det beror på att parthenais har anlaget för dubbelmuskling, dock inte så utpräglat som belgisk blå. Rasen uppges ändå, förutom bra fertilitet, ha lätta kalvningar där korna klarar sig utan hjälp, och härdiga kalvar.
Färgteckningen är ljust till mörkt vetefärgad med mörkbrunt till svart runt nacke, ögon, öron, mule, klövar och svans. Mule och ögon är omgivna av ljusare grå färg.
Rasen beskrivs som produktiv, såväl när det gäller antal kalvar som tillväxt. Att korna tidigare använts som mjölkkor gör att korna har tillräckligt med mjölk för att få bra tillväxt på kalvarna. Parthenais används som faderras i korsning för att få fram slaktdjur i både diko- och mjölkbesättningar. Förutom i Frankrike finns rasen också i Belgien, Nederländerna, Storbritannien, Irland, Kanada och USA.
Läs om fler raser: Fokus
PARTHENAIS
● Vuxna tjurar 1 100, kor 800 kilo.
● Födelsevikt tjurkalvar 44 kilo, kvigkalvar 41 kilo.
● Dubbelmusklade, dock ej så utpräglat som belgisk blå.
● Slaktutbyte på över 67 procent.