Toro bravo, eller spansk kamptjur, föds upp under extensiva former i Spanien, Portugal, Frankrike och Latinamerika. Tjurarna selekteras framför allt utifrån egenskaper som aggressivitet, styrka, energi och uthållighet. Det aggressiva beteendet, speciellt när de är ensamma och inte kan fly, förstärks av att de under uppfödningen har minimalt med mänsklig kontakt. Rasen anses härstamma från nötkreatur som levde vilt på den iberiska halvön och som användes till kamper redan under romarriket.
Både tjur- och kvigkalvar går ett år med sina mödrar. Därefter avskiljs kalvarna och flyttas till ungdjursgrupper med enbart kvigor eller ungtjurar. Vid två års ålder testas ungtjurarna för att avgöra om de ska gå till avel, tjurfäktning eller slakt. Att tjurarna avlats för att vara aggressiva gör att det också blir en del skador under uppfödningen när tjurarna bråkar med varandra. Även kvigornas stridsvilja bedöms och det sägs att en tjurs mod ofta kommer från modern.
Kritik mot tjurfäktningar – rasen minskar
Målet är tjurar som ger ett atletiskt intryck, bland annat med väl utvecklade nackmuskler i kombination med användbara horn. Från tre års ålder anses tjurarna mogna för tjurfäktning. Tjurar som presterar bra under tjurfäktningen kan skonas, och om de överlever skadorna få återgå till sin uppfödare, ofta används de då i avelsarbetet och kan bli 20 till 25 år gamla.
Det finns flera undergrupper inom rasen. Den mest dominerande är från Vistahermosa. Idag är tjurfäktningar alltmer ifrågasatta och med det minskar rasen.
Toro bravo
- Avlas för att få fram tjurar till tjurfäktning
- Svart eller mörkbrun färg är vanligast.
- Tjurarna väger 500 till 700 kilo.
- Finns i Spanien, Portugal, Frankrike och Latinamerika.
- En del länder i Latinamerika har förbjudit tjurfäktning.